9 år, 9 månader och fyra dagars väntan är över – nu vet jag att vem som är storebror i Skåne och att Överkalix existerar.

När det blev klart att Malmö IF skulle spela i samma serie som Rögle infann jag mig i Mariehamn på Åland. Den helgen gav jag en hälsning till vakten i garderoben på ett av uteställena i samma stad. Han språkade på klingande malmöitiska och när jag fått min jacka tryckte jag upp halsduken i nyllet på honom, viftade med den och sa – nästa år kommer det här laget vara storebror i Skåne.
Han log åt mig och sa,
– Det förvånar mig inte om det skulle vara så, jag har själv spelat ungdomshockey i Malmö och de släpper aldrig fram någon så det blir väl ett nytt köpelag på pappret.

I samma stund som det var klart att ett äkta skåne-derby var ett faktum inför nästa år lovade jag mig själv att var jag än befann mig så skulle jag ta mig hem och infinna mig i Ängelholms ishall – så blev det dock inte.
Biljetten till matchen var bokad, men inte flyget. Det blev för dyrt. Istället började jag förtvivlat leta efter ett ställe eller en kompis som är innehavare av Sport-Expressens kanal.
Att hitta ett ställe i stan blev genast borträknat. Jag bor i Kalix och här stänger fiken fyra och vill man gå ut och ta en öl får man vänta tills det blir fredag. Tragiskt, men sant.
Efter lite letandet finner jag min lösning en stolrygg bort i klassrummet.
– Jag får in den där hemma, säger han.
Hemma för honom är Överkalix, denna metropol som jag bara hört talas om, men aldrig trott på om den existerar. Igår skulle det få sitt svar.

Efter timmar av sega studiebesök i Luleå som påminde om den sega väntan på julklapparna bar det äntligen i väg till Överkalix.
På vägen dit pratas det hockey och min kompis som är modoit frågar om jag saknar en och annan därifrån. Jag säger Morten Green vore aldrig fel, han säger att han syftade på backen Anders Berglund.
Det blir tyst och vi glider vidare längs vägen. Innan vi anländer till huset och tv-soffan smiter vi in i Överkalix ishall för att få den rätta matchkänslan.

När teven slås igång sitter Patrik Ross där, assisterande tränare i Mora, som expertkommentator. Det värmer i hjärtat då han berömmer stämningen i Ängelholms ishall och säger:
– Det är den hallen i Sverige där vi finner bäst stämningen på läktaren. Rögle kommer att åka ut med en sjätte spelare i ryggen och jag hoppas att det kommer gynna dem på rätt sett.

I efterhand vet vi på vilket sätt det gynnade Rögle och för mig känns det tråkigt att inte varit på plats, men grymt skönt att få sett matchen. I sin helhet kan beskriva det som hänt med två ord.
Det första är kärlek – Rögle spelade för att vinna, det fanns kämparglädje och som Patrik Ross sa, ”det finns mer hjärta i Rögle”. Även om de såg trötta ut på slutet så behölls krigarinställningen och viljan, något som är ovant att se i Rögle. En trend är bruten.

Det andra är två bekräftelser – nu vet jag att Överkalix existerar på riktigt och skulle jag komma till Mariehamn igen kan jag klappa vakten i garderoben på axeln o säga, hej lillebror.

/ Peter Ebbesson